Ni vet när en vecka bara innehåller tv-tittande och rökpauser? Repriser av dåliga serier och konstiga dokumentärer nattetid? Det är då man faktiskt tar sig i kragen och går ut för en springtur. Det är då man i brist på något annat att göra springer tills man känner hur ens nersotade lungor håller på att sprängas.
Sedan går man in igen, och man lägger sig framför tv:n igen. Men tillslut tröttnar man på det, och sätter sig och lyssnar på riktigt bra musik istället.
Då kan man ibland bli galet sugen på äventyr. Just nu önskar jag bara att det var sommar, så att jag kunde slänga på mig jeansshortsen, den där sköna oversize-tröjan och solglasögonen. Och sedan bara dra. Inte rymma, inte göra något förhastat och idiotiskt. Bara dra och göra något spontant och äventyrligt. Typ springa över sju ängar för att tillslut komma till en åttonde äng där det sitter fem långhåriga hippies med blommor mellan fingrarna. Spela lite gitarr med dem, sjunga lite med dem, le lite åt livet och sedan vandra vidare. Kanske hem, men jag skulle se till att bli lite fuktig av såväl morgondagg som gryningsdimma på vägen. Sedan skulle jag dansa i gräset längs en lång och bullrig motorväg hela vägen hem.


Men det kanske bara är jag.