Fan fan fan, känner mig så fånig och svag när jag gör såhär. Alltid den starka men nu går det fan bara neråt, och den enda som kan vända på det är jag själv. Så onödigt att sitta och grina för småsaker men jag måste bara få det ut ut ut ur mig. Så jävla mycket stress, allt ska vara perfekt och orkar du inte plugga en enda dag är du lat och inte tillräckligt ambitiös. Och det säger jag, i Sverige, landet med den slappaste skolan i världen. Men jag antar att vi anpassar oss till vår miljö och det som är en barnlek för andra är ett helvete för oss.
Jag vill bara känna mig stolt över mig själv, så att jag kan bli glada Nina igen. Den genuint glada Nina. Hon var här nyss och jag vet att hon kommer tillbaka men just nu känner jag mig som en jävla sten som bara drar ner allt och alla i min skit. Ska sluta med det, att tycka synd om mig själv kommer inte ta mig någonstans och det har jag bevisat för mig själv så många gånger. Jag måste bara plugga som ett as den här veckan, och träna. Sedan kan jag träffa mina vänner i helgen och ha sådär roligt som vi alltid har. Då kanske nästa vecka blir lättare, det måste den bli. Jag har alla förutsättningar, jag måste bara sluta slänga bort dem.